~Woosh

En blogg om dysmeli (kolla nederst sen), hur bra är inte det? Jag själv har dysmeli, handdysmeli, och jag tycker att jag har haft ett fullt normalt (fast vem betsämmer vad som är normalt?) liv.

På vänstra handen har jag bara tummen och lillfingret (ser ut som en klo faktiskt). Handen är ganska liten, den rymms i min högra handflata. Men det har inte hindrat mig från att gör det jag tycker om. Aldrig. Jag kommer på en lösning på ett eller annat sätt. Jag har ju tagit mig långt i luftgevärsskytte, eller hur? Mamma har fått sy många handskar som jag ska ha när jag skjuter, det är ganska mycket pyssel. Jag förstår inte hur hon orkar.
Hon har alltid fått sy om vantar/handskar på vintern när jag var liten, även nu också. Som sagt, ett riktigt pyssel. Jag är glad att min mormor, farmor, och andra i släkten kan sticka. Har fått många vantar på så vis. Men något större problem ser jag inte med handen.

Det är många som jag känner, som jag kännt i flera år, som nyligen upptäckt att min hand inte ser ut som alla andras. Min dysmeli märks inte så mycket i vardagen, det kan också bero på att jag ofta (utan att jag tänker på det) gömmer undan handen. Men många gånger får jag frågan "Hur känns det? Att ha två fingrar?". Det måste vara den dumaste frågan... Hur ska jag svara på den? Jag har ju haft så hela mitt liv. Hur känns det att ha fem fingrar? Men det är bättre om folk frågar, än att dom bara står och glor. Det syns, och känns, alltför väl när nån står och stirrar. Det är obehagligt.

Annars då? Ja, jag har genomgått två operationer. Inte några stora. Dom har fixat till fingrarna, så jag ska ha bästa möjliga grepp. Mer än så är det inte.
Visst, man kan göra operationer, ta en tå, och sätta på handen så det ser ut som ett finger. Men jag skulle aldrig vilja göra det för utseendets skull, aldrig. Jag tackar mina föräldrar att dom inte kom på den idén. Jag är inte emot en sån operation, men jag personligen skulle inte vilja göra en sån.
När jag var liten tänkte jag ofta på hur det skulle vara om jag hade fem fingrar. Det gick inte, jag kunde inte förstå hur folk kunnde ha fem fingrar. Jag tyckte att det inte skulle vara "Emma" om jag skulle haft fem fingrar, det skulle vara en annan tjej. Handen är en del av min personlighet, helt enkelt.

Så, jag klarar allt bara jag vill. Möjligtvis att det kan vara lite svårt att klättra, kan ju inte greppa med fingrarna på samma sätt. Jag har hittat en sport som jag tycker om, som samtidigt tränar vänstra handen/armen. Ingenting är omöjligt.

Kolla in den här (länk) bloggen också. En tjej som också har handdysmeli och ska börja på en kockutbildning. Jag tycker det ska bli roligt att läsa om hur hon lever med sin dysmeli!

En länk till er också som vill veta lite mer om vad dysmeli är: Svensk Dysmeliförening