110101

2011-01-01 - 12:03:59
Den här dagen blev inte rikitgt som jag hade tänkt mig...
Blir det nånsin så?


En oskriven regel

2010-11-22 - 10:53:48
En av dom oskrivna reglerna som finns hemma lyder "Ingen julmusik/pynt förns första december/advent". Jag tycker jättemycket om julmusik och skulle jättegärna lyssna på det just nu, men det är ändå nånting som tar emot. Det känns nästan olagligt att bryta mot "lagen" där hemma. Jag vet att det kanske är lite fånigt, men har man vuxit upp med att det inte är tillåtet att spela julmusik i november så har man.

Men det är en ganska bra regel för man hinner inte bli så less på julen då innan den ens har börjat.

Då är det annorlunda med affärerna i stan. Där börjar det julpyntas i oktober/november, vilket jag tycker är lite tidigt. Men värst är väl ändå grannhuset här på Haga. Jag tror på håller på att konkurrera med den s.k ljusshowen här i stan. Det lysser från så mycket på den gården så det är nästan dagsljust där mitt på natten. Renar, ljusslingor, istappar, träd, buskar, och allt lyser. Så har det varit sen september ungefär.

Dom borde låna vår oskrivna regel.

Johanna Karlsson

2010-11-19 - 11:45:00
Jag lyssnade på en låt idag. You’re Beautiful med Chester See. Varje gång som jag hör den låten så tänker jag på en speciell person, Johanna Karlsson.

Hon gick också omvårdnadsprogrammet. Johanna var alltid glad, man fick alltid skratta i hennes sällskap. Alla smeknamn som hon kom på, nu är det bara ”Örjan” som jag kommer ihåg. Jag och Johanna var inte bästa kompisar, men så roligt jag hade.

Jag minns så väl den dagen i juli som jag fick veta vad som hade hänt, eller rättare sagt: vem det var som hade omkommit i bilolyckan som inträffade kvällen innan.

Mina föräldrar var inte hemma, bara min bror och jag. Jag skulle precis äta middag när jag fick veta. Jag bara lämnade maten och gick över till min kusin. Var det nån som var glad den helgen?

Varje dag i två år, åkte jag förbi olycksplatsen med buss på väg till skolan i Vännäs.

Att förlora en anhörig, vän, klasskompis i en olycka, kan hända vem som helst. Men dom flesta tänker nog att nått sånt kommer aldrig att hända.

Jag kan inte tänka mig in i en förälders situation att få veta att ens barn har omkommit i en olycka. Det finns nog inget värre?

Tänk vad fort livet kan ta slut. Det räcker med en bilförare som är lite vårdslös och inte ser sig för.

Johanna Karlsson
910705-080725

Bloggvärlden

2010-11-16 - 06:15:11
Okej, bloggvärlden. Det har blivit en egen värld. Fantasivärld nästan.
Igår satt jag och kollade på massa bloggar och skvallerbloggar och kom fram till att snart kommer den världen att gå under. I alla fall för alla "storbloggare". Det är väl mest dom som det kommer skrivas om just nu här.
Överallt hänger dom ut varandra, skriver skit och bråkar. Varför inte ta sånt på riktigt, alltså öga mot öga?

Min blogg är som en dagbok, en offentlig dagbok. Jag har den inte för att hänga ut folk. Jag bryr mig inte om det kommer två besökare eller hundra på en dag. Jag bryr mig inte om ingen kommenterar, fast det är ju alltid kul om nån gör det. Jag vill bara skriva av mig.

När man läser "storbloggarnas" kommentarer som dom fått, så är många av dom väldigt negativa. Till och med hot.
Det är inte bara bloggarna som har spårat ut, även många av läsarna.
Jag kikade på en blogg igår, "14 år och gravid", och hon hade fått massa dödshot. Vaa??! Det är ju hemskt, varför sitta och kommentera sånt? Eller det kanske är jättekul att sitta 72 mil bort och dödshota nån, sådär lite på skoj.
Skaffa er ett liv?

Nu är det mesta här bara ihopkok av mina tankar, alltså kanske inte det mest genomtänkta. Men det skiter jag i.
RSS 2.0